Jag har ganska lite jobb denna veckan vilket är förödande för ekonomin, men dessdå bättre för min hälsa! Jag har tagit långa promenader varje dag, och dagar som dessa vill man ju bara vara ute hela tiden. Det blev en två timmars promenad nu på eftermiddagen. Snön börjar smälta och det droppar från taken. Snart kan man sätta sig på en stol mot husväggen och sola :-)

Jag har tränat lite medans vi har promenerat på ingångar och lägganden. Körde även ett minipass inne med ingångar.

Idag åkte vi in till stan Idag åkte jag & Wilma, Helena & Vilja och Therese & Ozzy in till stan för att träna tillsammans med Veronica och Zappa. Vi åkte buss och tunnelbana och t om Vilja och Ozzy som är betydligt coolare hundar än Wilma, var lite medtagna när vi kom till Tessinparken.

Wilma tar igen sig en stund. Foto: Helena.

De var en strålande solig dag som faktiskt kändes lite vårig. Vi tränade där bland alla pensionärer, hundägare, barnvagnar och småskoleklasser. Jättebra träning med så mycket störning. Kanske motsvarar allt vimmel och alla intryck som är på en tävling. Vi höll kriterierna låga och tränade på lite allt möjligt. Veronica fick kommendera mig på en linförighet och det gick bitvis bra. Sist körde vi en platsliggning och det gick jättebra.

Sen gick vi på café Himmelska hundar och fikade. Som namnet antyder så är hundar lika välkomna som människor. Och det är lika självklart att man köper fika till hunden som till sig själv, t ex chihuahuacocktail eller mezetallrik bestående av skinka, leverpastej och blodpudding. Allt var mycket uppskattat.

Wilma blev lite kär i en Bichon Frisé. Foto: Helena.

Alla hundar var lösa där inne och det gick bra tills en kille kom med sin hund (vad det nu var). Den hunden sprang omkring med raggen rest och morrade och styrde och ställde. Ägaren hade inte vett at binda upp sin hund och tyckte att hans hund aldrig skulle göra något. Vissa människor förstår man sig inte på. Wilma hälsade i o f sig på hunden och det gick bra, men en lite bichon frise fick sig en påhoppning och blev nog lite skrämd. Men då hade jag som tur var gått ut redan, hörde bara tumulten utifrån.

Förutom den lilla incidenten var det en mycket lyckade dag med träning, fika och trevligt sällskap! Wilma var helt slut när vi kom hem.

Till sist kunde vi plocka bort avskärmningarna på sidorna. Hon har lite dålig koll på var lådan är bara :-)

För att Wilma skulle förstå att hon skulle backa upp på lådan och inte först kliva upp med framtassarna så satte jag för bredvid lådan. Först försökte hon backa runt hindren och gjorde allt för att slippa backa in i fållan. Men till sist förstod hon att hon var tvungen att backa upp på lådan för att få belöning.

Efter ett tag så försökte jag att flytta avskärmningarna åt sidan för att se om hon fortfarande kunde backa upp på lådan. Jag fick gå tillbaka några gånger och flytta in avskärmningarna igen tills hon blev säkrare.

Eftersom jag inte har mått så bra under helgen så har det bara blivit en kort flåsig promenad och så har vi tränat lite inne. Jag ville testa något nytt så vi provade om Wilma kan backa upp på en låda. Kanske hon så småningom kan stå på framtassarna mot väggen.

Jag visste inte riktigt hur jag skulle börja men eftersom vi har tränat på att stå med framtassarna och flytta bakbenen så var det naturligt för Wilma att börja så. Jag använde nostarget för att få henne att röra sig över lådan. Och så klickade jag när hon klev med baktassarna på lådan. Kanske inte är så man ska göra? utan vänta ut beteendet. Men det kändes som om det skulle innebära för mycket frustration. Jag kunde plocka bort nostargeten efter tre gånger och så klev hon över lådan av sig själv. När hon råkade stanna till på på lådan med bakbenen för att sträcka sig efter belöningen så klickade jag och belönade flera gånger på raken, då var det som ett ljus gick upp.

Jag har fortfarande inte fått henne att backa upp på lådan, det är nästa steg.

Här är en liten film från Klickerkursen.

Vi har varit borta hos kompisar nästan hela helgen. Fast vi var trötta så gjorde vi en kraftansträngning och städade huset. Lika bra att köra på när man ändå står upp. När man väl satt sig i soffan väger rumpan bly. Det är JÄTTESKÖNT!!! att ha ett rent hem igen, fy vilka grisar vi hade hunnit bli.

Peter slängde sig ner sig i soffan på undervåningen framför ishockyn Sverige-Finland och jag hamnade uppe i arbetsrummet med mina videoklipp från Klickerträningen i fredags. Vi skickade Wilma emellan oss med diverse saker, det blev bara konstigare och konstigare, eldvanten till kamninen, diverse leksaker och pryttlar. Till sist tröttnade hon på att springa upp och ner i trapporna och plaskade ner sig vid mina fötter.

The gang.

Så här gör vi på helgerna. Man kan ju tänka sig att vanligt folk har sånt som sovmorgon, men inte vi. Wilma väcker oss och vi är ute senast 7.30 Läste i SvD att många hjärtinfarkter sker på måndagar eftersom folk har haft sovmorgon och slappat på helgen och sen går upp tidigt på måndagen och börjar veckostressen. Om man ska gå efter det så ligger jag utom riskzon. I morgon får vi dock sovmorgon, så det är bäst att jag tar det lugnt på måndag :-). Wilma sover över hos dagmatte. Vi  har varit ute och käkat och jag har kommit in i andra andningen efter en kylig promenad från bussen. Nu ska jag dock gå och lägga mig. Go natt!