Jag har lärt mig så mycket på dessa två dagar. Åh vad viktigt det är att man som förare hjälper hunden. Min uppgift är att hitta rätt hinder och väg, Wilmas att ta hindret. Det är så lätt att man istället försöker hitta genvägar för att hinna möta upp hunden. Sanningen är att genvägarna blir senvägar. Det man tänker ska funka i teorin får helt motsatt effekt i praktiken.

Trodde inte att agility kunde vara så intressant. Det är sååå mycket mer än att hunden bara ska kunna och hoppa hinder. Jag som förare, vad jag gör och hur jag hjälper min hund betyder allt.

Annica Aller är en mycket bra instruktör, dessutom väldigt trevlig. Jag är jätteglad att jag gick denna helgen, även om jag igenligen inte hade tid.

...se på Evy Palm, hon var väl 40 år när hon började springa marathon. Fina Tina var 12 år när hon gjorde sin agilitydebut Frågar ni Tina så kanske karriären blir kort. För ikväll så var banan låååång, hela 20 hinder! Ett helt litet pudelmarathon, men Tina tog vartenda ett. Den gamla tanten visade var skåpet ska stå Sen att det tog lite lång tid berodde nog mer på matte, eller hur Tina?!

I morse tränade jag och Wilma en kortis här hemma. Taggad är bara förnamnet. Hon har nog längtat lite efter mig i alla fall under de 5 dagar hon varit borta

STÅ

Jag vill att hon ska tvärnita på inkallning med ställande, nu tar hon några steg. Det är en balansgång med Wilma eftersom hon dels lessnar om hon gör fel för många gånger, dels börjar hon att tänka själv och saktar in för att hinna ställa sig. Jag tänkte försöka få till den där tvärniten separat. I morse kastade jag ut targeten och Wilma sprang ut och stämplade den. Hon brukar trava lite lojt och ställa sig men nu verkligen hoppade hon och ställde sig . Sen lade jag targeten mellan oss med bara 6-8 meter avstånd mellan oss, och kallade in med ställande på targeten. Körde så några gånger. Sen längde jag avståndet och körde på 20-25 meter.

RUTAN

Jag satte en godisskål och skickade Wilma på några korta linjetag. Sen satte jag godisskålen i bakkant på rutan och skickade Wilma. Jag vill att hon ska springa rakt ut och tillräckligt långt. Jag bytte sen sida och gjorde samma sak. Wilma hade dragning till det ställe som godisskålen stod innan, även om den stod rakt fram i förhållande till det håll jag skickade henne från efter. Vi gick tillbaka till första sidan och skickade utan godisskål, men på nära avstånd. Jag var snabb att klicka när hon sprungit in i rutan (utan att börja leta target eller godisskål). Sen längde jag långsamt avståndet. Det gick bra. Jag tror jag måste variera denna träning mycket så att Wilma inte fastnar i att trampa på target, förväxla kon med target eller springa för kort. Wilma hade i alla fall bra fart och var arbetsvillig.

APPORTERINGEN

Gjorde två gånger och de var jättefina.

Nu ikväll innan vi tittade på Tina så tränade vi lite tillsammans med Susanne/Pebbles och Annika/Diesel. Jag körde rutan även ikväll på samma sätt som i morse. De sista skicken var riktigt bra.

HOPP

Vi körde uthopp två gånger. En gång utan boll och en gång med boll över huvudet. Det går också bra.

När vi skulle köra apporteringen så satte sig Wilma snett vid ingången. Jag gjorde då några korta ingångar/apporteringa. Med apporten mellan oss på några meters avstånd. Sen gjorde vi om hela apporteringen. Men då tyckte Diesel att det var hans apportbock och kom dundrande. Wilma tyckte det var lite läskigt och ville inte ta apportbocken, även om Diesel inte fick chansen att ta den eftersom hans matte kom dundrandes efter  Jag gjorde om en kort ingång/apportering bara för att Wilma skulle få ta apporten, hon satte sig lite snett men det var inte det som var det viktiga.

FJÄRREN

När Wilma satte sig på första så hoppade hon fram ett steg. Vi gjorde om bara ett sitt och det var bra. Sen gjorde vi hela momentet och det gick utan problem. Jag ska fortsätta att köra hela momentet och ibland bara första sittet.

Nu blir det paus i träningen igen då Wilma får stanna hemma med Peter medans jag reser bort. Men det kanske göra att hon blir mer taggad och träningsvillig, min älskade lilla stollare

Ni som är seriösa agilitytränare ska nog inte titta på detta förkastliga sätt att forcera en agilitybana :-)

Jag har aldrig tänkt träna agility bara för att jag är så lat. Det är så mycket som ska lyftas fram och det är svårt att träna hemma. Men det är ju kul! Så jag får kanske tänka om. Kanske när vår lydnadskarriär har gått i stöpet att vi kan satsa på agility istället :-) Just nu känns det som om vi har fullt upp att hålla fötterna i styr bara på linförigheten.

Linförighet: Först kommenderade Helena oss. Wilma luktade, luktade, vinglade, gick för långt ut/bakom/framför... Det enda hon inte gjorde var att gå i position. INTE precis vad jag ville ha idag. Efter en platsliggning fick Veronica kommendera mig. Då körde vi helt om marsch, flera på raken med beröm mitt i svängen för att Wilma skulle förstå att hon skulle jobba på och hålla position. Sen gjorde vi några längre raksträckor fram och tillbaka och jag klickade på lite olika ställen. När det blir långa rakor är det som om hon tror att vi är ute på promenad helt plötsligt och släpper fokus.

Läggande: Helena kommenderade mig och Wilma lade sig men inte fort.

Inkallning och ställande under gång: Vi körde dessa två moment på raken med avståndsbelöning under kommando. Ingångarna är som de är även om Wilma inte hoppade upp på mig fullt så mycket idag. På ställandet under gång hade jag avståndsbelöningen framför Wilma (inte genomtänkt). Det gjorde att att hon tog några extra steg eftersom hon hade siktet intällt på avståndsbelöningen längre fram. Klantigt, borde jag ha tänkt på.

Apport och hopp:  Apporten var inget problem fast vi lånade Zappas. Wilma tog den fint och höll utan tugg. Hindret gick också jättebra, idag hoppade hon faktiskt inte upp mot min hand i ingången.

Som slutbelöning avslutade vi med några budföringar för alla hundarna och en fika för oss tvåbenta. Och så klart den riktiga slutbelöningen - agilitybanan! Helena, jag kan definitivt se framför mig hur vi seglar fram mot prispallen :-)