Det tog sin tid men nu har jag läst klart "Skjut inte hunden!" av Karen Pryor. Boken utkom redan 2003 så många av er har nog hunnit läsa den redan. Här kommer i alla fall en utlovad recension.

Karen Pryor är biolog, beteendevetare och pionjär inom delfinträning. Hon hittade nya former att träna delfiner, som också går att använda på hundar, katter, hästar, hönor, människor... Hon har bland annat varit med i projekt där man framgångsrikt har använt klickerträning på autistiska barn.

Hennes idéer bygger på positiv förstärkning - förstärkningsträning. Kort sagt, förstärker man ett önskvärt beteende så är sannolikheten att denna handling kommer att upprepas stor. Exempelvis blir du jätteglad när en kompis som aldrig hör av sig äntligen ringer så är sannolikheten att denne person ringer igen. Börjar du däremot klaga på att personen i fråga aldrig hör av sig så är det troligen så att det går längre och längre tid mellan samtalen.

I boken tar hon upp skillnaden mellan positiv och negativ förstärkning. Boken tar också upp shejping - att forma ett beteende i små små steg.

Karen Pryor talar också om att tajmingen är viktig. Man måste exempelvis klicka/berömma exakt när beteedet inträffar, varken före eller efter. Eftersom klickerträning mycket bygger på att hunden (delfinen, hästen, barnet etc.) själv ska komma fram till vilket beteende som ger utdelning.

Det är också viktigt att inte ha för stora förstärkare/belöningar. Ju mindre förstärkare, desto snabbare äts den upp. Det minskar väntetid och ger utrymmer för fler förstärkare per träningspass. Sen kan man använda sig av en jackpot som är mycket större än de vanliga förstärkarna och kommer som en överraskning. Används t ex för att markera ett genombrott, att man för första gången lyckas med ett svårt moment.

I boken tar hon också upp hur man blir av med oönskade beteenden.

Boken presenterar exempel på olika metoder att lära in saker. Varav 4 är av den "gamla" modellen med bestraffningar etc. Dessa exempel på metoder tyckte jag personligen var lite onödiga och ögnade bara igenom.

Förutom det partiet så är boken absolut läsvärd. Det som är häftigt är att detta träningssätt är så enkelt och lustfyllt. Både för tränaren och eleven. Hunden börjar att spontant bjuda beteenden för att den tycker det är roligt att träna och som tränare får man använda fantasin för att hålla jämna steg och kunna bjuda på utmaningar, komma på nya vägar om man kör fast. Man kan dessutom använda metoden på annat än hundar. Barn, maken/makan, arbetskamrater, arga busschauffören... :-)

Kanske inte så vetenskapligt :-)

Av 37 personer så svarade 40,5 % att de klickertränar, 43,2% svarade att de använder klicker ibland i sin träning och 16,2% har aldrig provat. Vet inte vad man ska dra för slutsatser av det. Förhoppningsvis att träning med straffmetoder mer och mer är på utdöende.

Vad är klickerträning?

Det finns en hel teori bakom klickerträning som bl a Karen Pryor har skrivit om i sin bok "Don't Shoot the Dog" (utlovad recension kommer någon gång :-). Jag tror en del tror att klickerträning bara handlar om att använda klickern till allting. Namnet kanske är lite missvisande. När jag började kolla upp vad det handlade om (inte allt för länge sedan) så var det väldigt svårt att hitta bra information. Ännu svårare att hitta kurser. Det väl kanske så att det finns lika många varianter av klickerträning som det finns klickertränare, men det hela bygger på positiv förstärkning.

Nu lägger jag ner den omröstningen och startar en ny :-)

Här kan ni läsa lite om Mary som jag och några till var på klickerkurs hos. Hon kommer i vår och sommar att ha helgkurser uppe i Dalarna. Kolla in Marys hemsida www.greenways.se/maryshund och se om det kan vara något.

Till sist kunde vi plocka bort avskärmningarna på sidorna. Hon har lite dålig koll på var lådan är bara :-)

För att Wilma skulle förstå att hon skulle backa upp på lådan och inte först kliva upp med framtassarna så satte jag för bredvid lådan. Först försökte hon backa runt hindren och gjorde allt för att slippa backa in i fållan. Men till sist förstod hon att hon var tvungen att backa upp på lådan för att få belöning.

Efter ett tag så försökte jag att flytta avskärmningarna åt sidan för att se om hon fortfarande kunde backa upp på lådan. Jag fick gå tillbaka några gånger och flytta in avskärmningarna igen tills hon blev säkrare.

Eftersom jag inte har mått så bra under helgen så har det bara blivit en kort flåsig promenad och så har vi tränat lite inne. Jag ville testa något nytt så vi provade om Wilma kan backa upp på en låda. Kanske hon så småningom kan stå på framtassarna mot väggen.

Jag visste inte riktigt hur jag skulle börja men eftersom vi har tränat på att stå med framtassarna och flytta bakbenen så var det naturligt för Wilma att börja så. Jag använde nostarget för att få henne att röra sig över lådan. Och så klickade jag när hon klev med baktassarna på lådan. Kanske inte är så man ska göra? utan vänta ut beteendet. Men det kändes som om det skulle innebära för mycket frustration. Jag kunde plocka bort nostargeten efter tre gånger och så klev hon över lådan av sig själv. När hon råkade stanna till på på lådan med bakbenen för att sträcka sig efter belöningen så klickade jag och belönade flera gånger på raken, då var det som ett ljus gick upp.

Jag har fortfarande inte fått henne att backa upp på lådan, det är nästa steg.

Här är en liten film från Klickerkursen.

Det blev en lång dag idag på klickerkursen hos Mary i Kungsängen. Var inte hemma förrän kl 20. Peter hade gjort en god middag så det vara bara att duscha och sätta sig vid dukat bord.

Det var en mycket bra dag, med trevligt sällskap, god mat och nya insikter. Dels fick jag bekräftat att jag till stor del har tänkt och tränat rätt och dels fick jag nya kunskaper och tips. Tänker inte gå in på vad vi gjorde under dagen eftersom jag inte sorterat det uppe i huvudet ännu. Kanske det kommer mer sen och filmer om det blir några bra. Den bästa som kunde ha gett mig 100.000 dollar som bidrag i Americas funniest homevideo fick jag tyvärr inte med på film. Tack Helena för det bidraget :-D Jag skrattar fortfarande när jag får upp den på näthinnan! Och tack Ing-Marie för skjutsen dit!

Några saker jag fick med mig från kursen:

Byrålådan: Handlar om att ge hunden en chans att lyckas med det den bjuder. Genom att göra hunden beredd på kommande övning. Ett exempel är när man vill att hunden ska springa ut till en target och lägga sig. Innan man gör det så kan man låta hunden bjuda lägganden några gånger precis framför sig. På så sätt har man lagt läggandet högst upp i byrålådan. När man sen vill att den ska lägga sig längre ut, så har den det beteendet färskt i minnet och har lättare att bjuda beteendet även på långt håll.

Ping-pong: Ex när man tränar på att hunden ska dröja kvar längre i ett beteende (hålla nosen på targeten, ligga kvar...etc) så ska pendla mellan lätt och svårt. Fram och tillbaka i antal sekunder man låter hunden vänta. När hunden har börjat vänja sig vid det så tål den att vänta för att den vet att godiset kommer och så slipper man frustration som kan avstå om man bara länger beteendet hela tiden.

Strategisk belöning: Vikten av att dra nytta av att även leverera godis strategiskt, antingen för att få många repetitioner snabbt eller för att få hunden att automatiskt bjuda beteendet, t ex genom att behöva sträcka sig efter det. Handlar dock inte om att locka hunden med godiset!

Det finns mycket mycket mer att skriva om. Och mycket att lära sig. Tänk om man hade en liten valp att börja om med! Men Wilma är ju min ögonsten och vi har kul tillsammans. Hon har sina egenheter, men jag tycker hon är duktig på att bjuda beteenden och jag skulle inte kunna ha en valp nu som skulle ta all tid. Inte rättvist mot Wilma. Det ska nog bli ordning på oss också så småningom :-)