Pinsamt lite hundträning har det blivit den senaste veckan. Ibland hinner man inte helt enkelt, det har inte ens blivit några minuter över.

Ikväll hängde jag på Nacka BKs spårläggarkvällar som är till för tävlingsekipage som vill byta spår med varandra eftersom appellspåren nu läggs av någon annan än föraren. Vi var tre ekipage, ja jag hade Wilma med också så henne lade jag spår till själv.

Jag har inte spårat med hundarna sedan tidigt i höstas. Miso sög tag i spåret på en gång och gick jättefint! Hon missade första och sista pinnen, men när jag och Helena gick spåret själva en gång till efteråt för att se hur hon hade gått så visade det sig att hon hade gått spåret ganska exakt, förutom de sista 10-15 metrarna där hon hamnade snett och därför missade slutpinnen. Jättekul att se att hon hade sånt sug att spåra och att hon faktiskt var riktigt spårnoga. Jag hade ju ingen aning om var spåret gick, utan fick lita helt på henne. Superkul!

I morgon ska jag tränat lite agility med Wilmenlund, det var en vecka sedan vi gjorde något så det ska bli kul.

I tisdags kväll var jag och Miso iväg tillsammans med Annika/Indy och Sofia/Lexus. Sofia var en pärla och följde med som kastare. Så himla lyxigt att ha någon som gör det. Vi var på ett för mig nytt ställe. Riktigt bra var det med många olika möjligheter att träna i vatten, på skog och på äng.

Vi körde på vatten. Eftersom jag och Miso inte har tränat så mycket på vatten och hon har släppt dummyn för att skaka sig direkt då hon kommit upp på land så stod jag precis i vattnet vid första skicket. Sofia kastade först en markering, Miso simmade fint ut och plockade lätt upp den, kom in och lämnade den i min hand. Sen skickade jag henne på ett linjetag på land medans Sofia "lade" ut ett linjetag i vattnet. Det var meningen att den skulle komma på samma plats som markeringen. Men det är ju inte alltid så lätt att kasta och den hamnade mycket mer till vänster. Jag fick rikta Miso riktigt noga. Hon tog min dirigering och hämtade även in denna dummy. Vi hade lite tur att solen glimmade till och lyste upp dummyn. 

Sen skulle vi ta en dubbelmarkering. Miso tog den första klockrent men fick svårt att hitta den andra, det var näckrosblad som förvirrade och hon drog sig mot där den första legat. Sofia fick locka lite och kastade ut en tredje som Miso tog. Det var ganska långa avstånd och det blev nog lite för svårt.

Jag är riktigt nöjd med hennes vattenarbete. Hon simmar fint och lämnade allt i handen.

Sen gick vi upp på en äng och körde dubbelmarkeringar. Miso tog markeringarna fint och hade full fart både ut och in. Jag är så glad för min "nya" hund som tycker det är roligt att träna! Det är så stor skillnad och det känns jättebra att detta inte kommer att brytas p g a långdragna löp.

Min analys av träningen:

Jag har lite dålig koll på vad vi egentligen kan. Jag har ju gått kurs med Vilja och delvis med Miso utan att ha kunnat göra så mycket. Ibland är det lite svårt att veta vad vi har gjort och inte gjort, vad som är gränsen för hur svåra jag kan göra övningarna. Jag har i alla fall kommit fram till att det nu inte är så farligt längre att det blir för svårt och att hon misslyckas (även om det såklart är eftersträvansvärt att hon lyckas). Nu går hon inte ner sig lika fort då hon blir osäker.

Miso är en god markör men hon måste lära sig att lita på sin förmåga och ligga kvar längre i området.

Vi måste träna på linjetag, att hon litar på att dit jag pekar finns det något. När jag har träningskamrater med mig kan jag antingen be dem lägga ut en dummy i taget under tiden vi backar längre och längre ifrån, alternativt att de står och vaktar så att hon inte byter dummy. När jag tränar själv får jag lägga ut en dummy åt gången.

Vi ska separat på att inte byta, det får bli en övning i sig.

Jag ska fortsätta min träning vid vatten. Jag har gjort så att jag har skickat Miso att gå och bada, kallat in, begärt nosdutt i handen/godis och sen kommando skaka/godis. Nu kan hon skaka på kommando. Det gör att jag kan få in henne fort med dummyn i handen och sen tala om när hon kan skaka, så att vi slipper att hon släpper och skakar innan hon har lämnat av.

Istället för att kasta ut ytterligare dummysar eller be medhjälparen lyfta/visa på dummy så ska jag hellre kalla in och göra om eller gå närmre. Jag vill inte att hon ska bli för van vid synretningar och hjälper, hon blir ju lätt bekväm när hon möter lite motstånd.

Det känns i alla fall riktigt positivt och jag tror att det kan bli riktigt bra om vi tränar på och jag är strukturerad.

I helgen satt jag inte och jobbade en sekund, så jäkla skönt!!! Peter drog iväg fredag kväll för att segla Ornö runt, och lämnade mig och hundarna själva hemma. Genast drog vi nytta av detta och de fick sova i husses säng. Jag tycker inte att det är bekvämt att ha hundar i sängen, men ligger de bredvid i husses säng så är det bara mysigt, förutom viss hårsanering sedan.

På lördagen var jag ute och fixade i trädgården på förmiddagen. Även om hela trädgården är grävd och rörig så måste jag ha viss ordning runt omkring mig i alla fall. Det halvmeter höga gräset slogs med trimmer. Jag flyttade runt utemöbler och gjorde olika grupper, krattade och borstade. Det blev riktigt fint, byggplats till trots. På söndagen när Peter kom hem tömde vi och gjorde ren dammen. Nu är den påfylld igen och ser jättefin ut, med en porlande liten bäck. När vi har byggt klart har jag en bild framför mig hur jag vill ha trädgården. Många olika ställen där man kan sitta beroende på hur solen står. Lite vilt, rufft och dekadent - som en fransk lummig trädgård. Med murgrönor som växer i träden, vildvin som väller över stängslet, rosor och blommor som klarar sig mestadels själva. Vi har så stor trädgård så det får plats med allt. Men jag vill inte ha för mycket fix.

På söndagen var det dags för Wilmas och min agilitydebut. Vi var på klubben tidigt för att hjälpa till och fixa i köket. Wilma tyckte det var jättemysigt för Kias son Mikael satt och kliade henne stor del av tiden, hon lyckas då alltid hitta någon välvillig person som kan klia på magen.

Först ut var hoppklasserna. Wilma var jätteduktig, det gick dock lite långsamt (eller ska vi säga lagom fort för mig), för vi fick tidsstraff. Jag tror bantiden var 55 sek och vi tog den på 1:09. Men vi var helt felfria! På agilitybanan blev det lite som jag befarat. Wilma var betydligt snabbare nu och hann ta hindren åt båda håll, varpå vi diskades. Vi hade jättekul och hon är så himla duktig. Med lite mer rutin och en handligskurs för mig så kommer vi att få mer säkerhet även när det går snabbt. Vi kom fyra av tio ekipage, det tycker jag är bra jobbat av några som bara har tränat agility en månad :-) Wilma tycker i alla fall att det är vansinnigt kul och då blir jag också glad.

Igår var tredje gången på agilitykursen (egentligen 4:e, men vi har missat en gång). Nu är alla hinder utom gungan igenomgångna och de hade börjat länka ihop fler hinder. Wilma har bara provat längdhoppet en gång förr så det ville jag göra igen. Viadukten hade hon aldrig kört. Hon tog båda som det mest självklaraste. Även kombinationerna tog hon utan problem. Eftersom Wilma tar alla hinder utan problem så går vi lite fortare fram än det är tänkt på kursen och Lotta har börjat att kommentera lite detaljer som jag ska tänka på, kontaktfält, hur man kommenderar etc.

Förhoppningsvis kan vi gå förberedande tävlingskurs i höst som innehåller mer handling, för det är det jag behöver, nu när Wilma gör det hon ska.

I tisdags var vi på klubben och då var Linda där och visade mig och Helena lite framförbyten, bakombyten och blindbyten... Ja ni fattar... Det räcker inte bara med att springa och visa hunden, man ska vara på rätt ställe för att vinna tid... Jag fick beröm av Linda i alla fall att jag kunde springa och peka åt rätt hålla samtidigt ;-)

Idag har vi haft vilodag. Jag håller på att avsluta jobb som jag har hållit på med i två månader. Ska bli såååå himla skönt att få komma ur jobbdimman. Jag börjar att känna mig rejält sliten eftersom hela livet blir upp- och nervänt. När de här jobben är avklarade kommer jag förhoppningsvis få mer tid över för hundarna. Lägga spår etc.

På söndag är det KM på nacka. Då ska jag och W köra hoppklass och agility. Debut som agilityekipage :-)

Jag arbetar fortfarande mycket och hinner inte vara ute med hundarna så mycket som jag skulle önska i det fina vårvädret. Till råka på allt så håller vi ju på och bygger hemma också så det finns en del att göra.

Varannan-dag-träning fungerar ganska bra. Jag har bestämt att ta det lite lugnt med jaktträning för Miso och satsa på lydnad och samarbete. Träningspassen ska jag försöka göra korta men effektiva. På morgonen när vi ska gå promenad är hon väldigt alert och då har jag plockat ut henne på tomten och tränat 5-15 minuter. FF och läggande. Hon har varit riktigt taggad och med på noterna, precis så som jag vill ha henne. Igår körde jag tvåans apportering. Hon sprang ut, plockade direkt upp apportbocken, vände om och SPRANG in till mig. Det tror jag är första gången hon har gjort  

Vi har även tränat jakt, men jag har försökt lägga det på en nivå som håller hennes motivation uppe, men ändå utmanar henne lite. Jag, Helena och Annika hade en riktigt bra träning både i fredags och idag. Miso har visat sig mer arbetsvillig och följsam än på länge. Det känns riktigt bra och vi kommer förhoppningsvis att kunna bygga upp fart och lyhördhet vartefter.

Med Wilma har det blivit agility. Det är riktigt kul för det känns som om hon har hamnat i sitt rätta element. Hon är extremt taggad men kan hålla sig i skinnet och ta direktion jättefint. Vi har inte kunnat träna på riktigt alla hinder eftersom en del av dem är inlåsta på klubben, men de hon har provat har hon tagit sig an utan tvekan. Igår fick hon till en bra teknik på gungbrädan. Det kanske var en engångsföreteelse, men det verkar som om hon har accpeterat att den rör på sig och låter och att hon måste till kontaktfältet. Jag tar det ju givetvis fortfarande vädigt lungt på gungan (så lungt det går när hon kommer som ett jehu...), jag vill ju inte att hon ska råka ramla av och börja tveka.

Det är svårt att hinna med för hon är så jäkla snabb, jag måste ju försöka ligga före och styra henne eftersom hon lätt kan "råka" ta ett hinder hon inte ska ta på vägen. Är jag för långsam så kan hon t ex springa balansen åt ett håll och sen vända och springa tillbaka.  

Det är kul, men det är en utmaning fysiskt för mig. Jag måste verkligen börja att träna.  

Eftersom vårt byggprojekt på allvar har dragit igång här hemma och jag fortfarande har alldeles för mycket jobb så har det blivit lite si och så med träningen. Miso har fått 5 minuters lydnadsträning på morgonen, innan vår morgonpromenad. Då är hon som mest taggad och har rätt attityd.

Wilma har fått nöja sig med bara promenader, men idag träffade vi Susanne/Pebbles och Helena/Lystra/Vilja för lite agilityträning på klubben. Wilma kan inte fort nog komma ut på agilityplan. Hon provar alla hinder hon hinner med innan vi ens har börjat att träna.

För att bara ha gått agilitykursen 2 tillfällen och sen tränat lite själva så är hon otroligt duktig. Hon har tagit alla hinder jag har presenterat för henne. Slalomen är såklart det svåraste. För min egen del så är det svårste att hinna med henne. Det vi fortfarande inte har är bra handling. Det där med att vara på rätt sida vid rätt tillfälle, att jag är på rätt sida etc. En stooor utmaning för mig kommer att vara att komma ihåg banan och vara på rätt ställe för att det ska flyta på så bra som möjligt.

Idag ställdes Miso ut i ökl i Ulriksdal. Det var duktiga Sofia som ställde henne, jag är så tacksam för jag hade inte kunnat göra det lika bra själv. Miso är ju inte van att stå och som Sofia sa, det är något man måste träna från valpstadiet. Något vi inte har gjort. Miso var så söt för när Sofia sa "stå" så erbjöd Miso hopp-stå. Det är ju det hon har lärt sig .

Jag har under veckan gjort lite hemläxa och tränat några minuter varje dag på att bara stå. Något lite har nog träningen gett för jag tyckte det såg riktigt bra ut, i alla fall mycket bättre än de två gånger tidigare då jag har ställt henne. Såklart så plockade Sofia fram det allra bästa hon kunde, med de förutsättningar som fanns.

Jag tycker i alla fall att Miso var jättefin och när Peter hörde hennes kritik så utbrast han: – Men, det låter ju jättebra!

Dagens kritik med kvalificering "Excellent":

"Utmärkt typ. Vackert välskuret huvud. Bra hals. Stark rygg. Något lång i länden. Utmärkta ben och tasssar. Välvinklad fram och bak. Rör sig med bra steglängd från sidan. Ngt trång bak. Utmärkt päls. Välvisad och välpresenterad."

Var på klubben häromdagen och körde hinder och slalom. Hinder tog Wilma fyra på raken och jag kunde springa med utan att hon vände sig mot mig. Jag sprang med och belönade i slutet.

Slalom gick också jättebra. På kursen i onsdags fick jag lära mig ett annat sätt än det jag fått tips om tidigare. Man står med ansiktet mot hunden på motsatt sida än det hunden ska gå in, och backar sen för varje pinne. Wilma fattade snabbt att hon skulle gå in från rätt sida och jag kunde sätta henne på helt motsatt sida och gick ändå rätt. När jag backade så tog hon slalomen automatiskt. Med tanke på att hon aldrig egentligen har kört agility förr så greppar hon alla nya saker snabbt. Hon är rolig att arbeta med.

Miso var hos Sofia och blev trimmad, sen fick jag lite tips om hur vi ska träna inför utställning. Jag fick en del att tänka på. Sofia är så otroligt diplomatisk, men jag förstår att JAG har en hel del att tänka på. Tur att jag får hjälp att ställa Miso, för det är något helt nytt och som inte kommer naturligt för mig. I vilket fall så praktiserade jag lite av det som Sofia hade lärt mig när vi var på klubben, och Miso gick redan då mycket bättre. Nu gäller det att jag kan hjälpa Miso att få lite mer förväntan på att bara stå still. Hur lätt är det?!!!