I morse åkte jag, Peter och hundarna ut i skogen för lite aktivering. Räknade just med aktivering eftersom Wilma bara behöver blåsa ur hjärnan och Miso vill jag försöka få igång efter löpet. Är så sugen på att träna nu.

Döm om min förvåning, det var inte en såskopp jag hade med mig idag. Miso var riktigt alert!

MARKERINGAR/LINJETAG

Vi började med markering och linjetag. Först en markering till Wilma, när hon var på väg tillbaka så smög Peter ut en dummy på samma ställe som Miso fick ta på linjetag. Bra fart ut och in, ingen tvekan eller fnulande. Sen bytte vi och gjorde tvärtom - markering till Miso och linjetag till Wilma. Jag var beredd på att Miso skulle mattas snabbt, så jag tänkte att lite triggande övningar är bättre.

Efter det fick de ta dubbelmarkeringar, också det gick bra. Lite långsammare på andra markeringen hon tog, men det berodde på att hon sökte den och då blir hon automatiskt långsammare. Men hon jobbade i alla fall. Jag försökte att vara så tyst jag bara kan och istället för att säga att hon var duktig så försökte jag peppa och trycka på henne.

När vi gick från stället jag skickat hundarna smög jag ut en dummy. När vi gått 25 meter vände jag mig om och skickade Miso. Hon sprang ut fint men vek av där det var en hög tvär stenbumling/berg som hon behövde ta sig upp på. Jag tog tillbaka henne, gick lite närmre och skickade igen med samma resultat (hon ville gärna vika av mod där vi kastat dubbelmarkeringarna). Jag tog in henne igen, gick nämre och skickade igen. Då kom hon upp på berget men vek sen av. Tog in henne igen gick ytterligare närmre och skickade. När hon återigen kommit upp på berget så tryckte jag på och manade henne att gå framåt. Hon gick långsamt men fick sen utdelning och kom i bra fart tillbaka.

Jag är nöjd över att jag kunde få henne att fortsätta jobba fast jag felat henne så mycket och att jag kunde trycka ut henne i rätt område.

SÖK

Efter det gjorde vi ett stort sök till de båda. Wilma for som skjuten ur en kanon och lät ungefär likadant. Miso tog in tre stycken i god fart. Den fjärde gick lite långsammare och den femte stannade hon först bara några meter ifrån mig. Jag bad Peter klappa lite i händerna (han stog som vakt ifall de skulle byta dummy). Jag peppade Miso och hon sprang ut ytterligare en gång och kom in med god fart.

Jag är mycket nöjd! Kanske, kanske vi slipper efterlöpszombien!

LYDNADSPASS

Efter att vi hade gjort en massa ärenden (pratat fönster, takbjälkar och tak med byggfirman - pust! Dyrt och omfattande), så hade jag tänkte gå en långis med hundarna. Men eftersom det började att regna och snöa om vartannat så körde vi lite lydnadsträning inne istället. Wilma fick träna stadga och jag belönade stilla svans i både sitt, ligg och stå.

Miso fick en massa fotgående med vändningar, backa och läggande under gång. Hon höll faktiskt ihop väldigt bra under lydnadspasset.

Nu är det snart dags att trotsa blåsten och ge sig ut och gå den där långpromenaden. Ser fram emot varmare väder, mindre kläder och roliga utomhusaktiviteter. Nu har mycket av snön smält bort i skogen, så nu kan jag snart börja lägga spår.

Tills vidare sitter vi inne vid varma brasan och följder, på nätet, kompisarna som kör tjejvasan.

Idag träffade jag Sara, Annika och Sofia för ridhusträning. Vi hade samma upplägg som tidigare gånger att vi kör en hund i taget. På det sättet måste man strukturera upp sin träning så vi bara fick 15 minuter vardera. Dessutom hjälps vi åt med kommenering och att titta på varandras träning. Vi fick många bra tips idag.

Wilma är hur speedad som helst. I morse innan jag åkte iväg lade jag ut två stora sök med 6 dummys vardera. Wilma fick först hämta in 6, sen Miso 3 och så Wilma resterande. Tänkte att det skulle hjälpa till att dämpa henne lite. Men icke. Annika sa att jag nog måste lägga den träningen direkt i anslutning till lydnadsträningen för att det ska ha  någon effekt. Annars hinner hon återhämta sig.

Jag hade bestämt att köra på samma sätt som förra gången med avståndsbelöning och kedja moment. Det är där det brister. Wilma vet när ett moment är slut och förväntar sig utdelning i form av godis eller leksak. Jag måste bli bättre på att variera belöningarna - mitt i moment, i transporter, kejda fler moment etc.

Efter tips från Annika testade jag också att belöna Wilma då hon står helt still med svansen. Svansviftning och pip är starkt kopplat till varandra. Då hunden börjar att vifta på svansen och strax därefter piper, är det förväntansljud. Wilma fick stå upp och jag höll henne i halsbandet, då svansen sjönk och hon liksom slappnade av fick hon hämta avståndsbelöning. Över huvudtaget måste jag belöna henne mer då hon håller position och stadga.

Vi diskuterade sen om man kan lugna en stressad hund genom att belöna en still svans, så borde man kunna jobba upp en hund i förväntan genom att lära den att vifta på svansen, jag tänker så klart på Miso.

Jag har hört mig för nu vad folk tycker om kastreringar. Jag körde ju den rundan även med Wilma. Det verkar vara två läger - några som är helt emot och några som är helt för. Många är för att kastrera hanhundar men inte tikar. Det dyker upp argument som - de blir slöare/tråkigare, får större aptit/går lätt upp i vikt, får sämre päls, blir inkontinenta, de blir mer aggressiva mot andra hundar, någon sa att de blir snarare mer alerta än slöa.

Wilma har inte blivit förändrad även om jag hade hoppats på att hon skulle bli en klok och insiktsfull hund. En gång stollare - alltid stollare. Hennes päls är väl inte så kul, men jag har ju heller aldrig fixat så mycket med den. Den är ulligare nu, men fortfarande ingen björnpäls. Hon är inte inkontinent och hon går numera på foder för kastrerade hundar så hon har inte gått upp i vikt heller.

Det där med inkontinens är ju inte kul, det får jag fråga veterinären om det blir aktuellt. Om pälsen blir ful så är det tråkigt, men ingen katastrof. Men i övrigt så tror jag faktiskt inte att en kastrering kommer att ha så stor inverkan, förutom att vi slipper segdragna löp.

Jag har fortfarande inte bestämt mig och känner inte att det är någon panik att göra det. Jag får se nu hur detta löp går med efterlöp och allt.

Här är lite bilder från vår när-man-inte-kan-vara-ute-för-det-är-snorhalt-träning:

Solen skiner och det droppar från taken. Isskorpan som täckte alla vägar igår är på väg att luckras upp. Jag är så glad att våren är på väg.

Idag var jag med Miso och Wilma hos veterinären. Wilma fick vaccination och Miso Galastop. Veterinären sa att det egentligen är lite tidigt att ge Galastop eftersom hon ska vara "dräktig" i 60 dagar. Hon tyckte att jag kunde ge nu, men att Miso kanske får ett återfall längre fram så att jag måste ge Galastop igen.

Veterinären frågade om jag har övervägt kastrering, vilket jag ju har gjort. I så fall blir det i slutet av maj, jag har ju lite tid att fundera. Även om hon löper med 10-11 månaders mellanrum så är ju löpen jobbiga både för Miso och tråkiga eftersom träningen ligger nere i 2 månader, om inte mer, runt löp.

Dessutom är det ju det där med risk ljuvercancer och livmoderinflammation.

I måndags började jag ge Miso järnpulver igen. Fortfarande ingen allergisk reaktion?! Skönt men konstigt.

Igår var det ridhustävlingar i Nacka BKs regi. Jag var med som skrivare i ettan. Jag sticker ut hakan nu när jag säger att det var ganska låg nivå på de tävlande. Ettan brukar ju kunna vara si och så, men en del hade verkligen noll koll, framför allt på momenten och vad de skulle göra. En del busiga hundar också, men de gör ju bara så bra ifrån sig som de är tränade till. Att man inte utför momenten till fulländning är väl en sak, men man borde åtminstone veta vilka moment som ingår och hur de borde genomföras.

Det var ändå några som var riktigt duktiga och tjejen som vann tror jag hade 196 poäng, man såg också på henne att hon förde fram sin hund med en säkerhet som bygger på rutin. Hon gick avslappnat och det var rakt igenom ett kontrollerat program med bra attityd.

En av grejerna som slog mig och som förvånade mig att domaren inte anmärkte på var alla vida svängar som förarna och hundarna gjorde. Det är kanske inget man tittar på i ettan? Jag konstaterade att många hundar hade dålig bakdelskontroll. Något som jag och Sara har pratat om nu på träningarna eftersom hon håller på att lära in klossen. Genom att träna klossen, backande, backa upp på saker, i lådor etc så får hunden koll på att den faktiskt har två bakben också.

I väntan på födelsedagsgäster och bekvämt inomhus så tränade jag och Miso backa och backa upp på låda nu på förmiddagen. Något vi inte har gjort sedan hon var liten. Backa gjorde hon snabbt, och upp för den höga tröskel vi har mellan kök och vardagsrum. När jag sen ställde ut lådan backade hon bredvid den. Jag satte den i köket så att det var köksskåp bredvid och bakom och ställde sen en grej för på andra sidan så att hon var tvungen att backa rakt bak och upp på lådan. Hon var lite konfunderad och prövade lite hakan i backen istället. Hon var så söt för när jag inte belönade henne och fick upp henne i stående position så gjorde hon hakan i backen stående.  

Efter ett tag så fattade hon i alla fall och lyfte bakbenet högt när hon backade. Hon kom dock bara upp med det ena bakbenet på lådan. Jag bröt där eftersom vi hade hållt på ett tag.

Jag är så glad. Hon är i och för sig lite trött efter löpet, men inte in närheten av den zombie hon var vid förra/första löpet. Blir hon inte skendräktigt och knäpp så känns det som om det kommer gå fortare att komma igång och träna igen.   

Idag träffades jag/Wilma, Sofia/Lexus, Sara/Lyhra för ridhusträning på Värmdö. Vi började med Lilla Lyhra.

Sara tycker att Lyhra har haft dåligt fokus på henne. Men inte idag, hon var väldigt alert och sökte kontakt med matte. Vi gjorde lite störningsträning och det klarade hon jättefint. Sofia visade Sara hur hon kan arbeta med kroken för att få ingångar. Jag introducerade targetplatta för Sara. Jag tycker att det är ett bra verktyg att använda när man tränar in flera olika moment.

Sen var det min och Wilmas tur. Hon kom in i ridhuset med ett tjut. Jag började med att lägga bollen bakom henne och tog några steg med uppmaning "bra, lugn", skickade sen på belöning. Körde så några gånger och bad sen Sofia lägga ut bollen då Wilma inte såg.

Sen gjorde vi samma sak med inkallningen. Jag började med att lägga bollen själv och sen fick Sofia lägga ut den. Wilmas fokus blev bättre och bättre. Hon piper när jag lämnar henne och jag vet inte hur jag ska tyst på henne. Hon har ju såååå mycket förväntan. Känns som om jag skulle behöva blåsa ur hennes hjärna innan vi börjar att träna. Hon är verkligen PÅ.

Sen gjorde vi samma sak med en kedja, inkallning-transport. Jag kallade in och gick en transport samtidigt som Sofia lade ner bollen bakom oss. Belönade Wilma i transporten.

Sen gjorde vi en kedja, fotgående - inkallning - transport där Sofia smög ut bollen då vi tog transporten.

Vi har fortfarande mycket ljud, men jag tror att detta kan få henne att hålla ihop bättre.

Sofia och Lexus ville träna stadga, så jag agerade lite störning. Efter några gånger förstod Lexus hur leken gick till och fokuserade fint på Sofia. Alla tre ekipagen behöver träna stadga så det kändes som en riktigt bra träning idag.

Vi avslutade med en mysig lunch på Grisslinge havsbad, bra initiativ Sofia! Det gör vi gärna om!

Efter en veckas uppehåll med järnpulver så började jag igen i måndags. För att se vad som skulle hända. Enligt förpackningen ska man trappa upp med en 1/4 dos första veckan och sen öka gradvis. Vilket jag har gjort. Inga spår av svullnader hittills.

Skillnaden från då jag gav järnpulver för första gången för några veckor sedan, är att jag den veckan när hon inte fick pulver, istället fick Omega-3.

Antingen har Omega-3 hjälpt henne att ta upp järnpulvret i kroppen, eller så var det inte järnpulvret som var problemet från början. Vi får se hur det utvecklar sig. Jag kommer att fortsätta att ge och trappa upp enligt förpackningen. Om hon inte får allergisk reaktion så tror jag att det kan hjälpa henne då hon har blodat mycket under löpet. Vi människor får ju järntabletter då vi lämnar blod, så då måste det ju hjälpa även hundar.

Idag, i morgon och på söndag sänder man från Adventure Dog Conference. Det handlar om hundproblem, genetik, hundtyper, hundavel, TVs make-over-progams betydelse med mycket mer. Intressant. Här pratar man om vetenskapliga studier på vanliga uppfattningar och förutfattade meningar. Slår hål på många förutfattade meningar.

Just nu handlar det om problemhundar och ägarens inverkan eller ej, och om det är rasskillnader vad gäller detta. Föreläsaren pratar om att man måste ha en helhetssyn på, inte fokusera på ett problem. Och mycket mer arbeta med förebyggande av problem (välja rätt ras, förebereda valpköpare, träna valpen redan från början), och inte bara att lösa uppkomna problem.

En annan som tittar är Wilmenlund. En föreläsare visade en slide med urdrag ur någon bok om hundar. Det var tecknade bilder på hundar. Wilma börjar att morra! Hon är otrolig, det har varit diagram och textslides och så kan hon urskilja en liten teckning på en hund! Också en variant av problemhund - för mycket TV-tittande hund.

(Intressant att det är i västvärlden vi har 4-500 olika hundraser, som har uppkommit under 2-300 år. I resten av världen finns det kanske 15-20 raser.)

På eftermiddagen följde jag med Helena och Perra till Eskilstuna för jaktträning hos kennelmamma Annica. Det var en chansning eftersom Miso har gått in i höglöp, har varit osäker på om jag skulle åka men tycker ändå inte att Miso har varit så seg som hon var förra löpet. Och det är hon inte, men hon är helt klart påverkad. Och det enda hon har i huvudet är att göra barn. Liten utmaning för Verk och Malte som var med och tränade. Efter några försök och då jag kände att det inte var någon idé att träna så fick Miso ligga och vila istället när jag kastade åt de andra. Bara att konstatera att träningen får läggas på hyllan några veckor till. Hoppas att hon inte kommer att vara efterlöpsseg och skendräktig. Vi hade i alla fall tur med vädret, vilken dag!

En som inte är seg är Wilmenlund. När vi kom hem så var det bara att packa om väskan och ladda batterierna för en ridhusträning med Wilma. Vi var bara tre ekipage, rena lyxen. Vi kom som vanligt in med ett tjut i ridhuset. Wilma är mer än lovligt taggad. Tänk om man kunde göra en fusion på mina två hundar, det skulle bli perfekt. Jag hade bestämt mig för att damma av avståndsbelöningen och jobba med fokus.

Först lade jag bollen bakom mig och gick några steg fotgående, försökte kräva fokus och tystnad och belönade sen med "ta den". Wilma sprang så att dammet yrde, tror hon fick strö långt upp i nosen. Det tog ett bra tag innan hon kunde gå vid min sida utan att skälla eller pipa.

Sen satte jag ner Wilma och lade bollen bakom henne. Gick varierande antal meter och sa "ta den!" (med ryggen vänd ifrån W). Hon piper när jag går ifrån henne, så jag försökte vänta ut henne så att hon var tyst innan jag gav belöningskommando. När jag kört så rätt så många gånger och till sist var hon både fokuserad och tyst. Men minsta lilla som händer så går hon upp i stress igen. Som när någon kommer fram och talar med mig och W ska vila (och vara tyst).

För att få W att fokusera framåt i liggande så kastade jag bollen 5 meter framför henne. Sen ställde jag mig vid hennes sida och väntade tills hon fokuserade på bollen, då klickade/belönade jag henne. Körde så några gånger och flyttade mig längre bakom henne för varje klick/belöning. Min tanke är att hon hela tiden ska lära sig att fokusera – att liggande inte bara betyder att ligga, utan att ligga och fokusera. Jag får passa mig för att klicka för snabbt, måste dra ut tiden så att hon måste ligga och titta framåt längre och med störning.

När hon ändå var ganska lugn skickade jag henne på rutan, där jag hade lagt en boll. Jag fick skicka om henne några gånger eftersom sprang på sidan om rutan. Riggade den med boll igen och gjorde ett fritt följ och skickade sen igen på rutan. Denna gång tog hon den klockrent.

Vi avslutade med en platsliggning med två hundar. Jag lade bollen bakom W. När jag gick ifrån henne så pep hon, men då jag stod på 30 meters håll låg hon jättefint, titta bakåt mot bollen några gånger, men hon låg med fokus. Anledning att jag lade bollen bakom henne är att jag vill att hon ska tänka bakåt eftersom hon lätt kommer smygande efter mig i en platsliggning.